5 november, 2020

Vi har testat – man kan sträcka sig in i det fysiska rummet från sin digitala närvaro och dra nytta av den sociala energin!

Goda nyheter! Det går att skapa en mer social och flerdimensionell känsla vid visuella workshops, möten och event även om de flesta deltar digitalt. Man behöver alltså inte nöja sig med att bara använda den ganska platta visyaliseringsyta som erbjuds i exempelvis Trello, Mural, Miro med flera populära tjänster för visualisering som finns på nätet.

Och vad är problemet med en platt digital visualiseringsyta?
Man får mycket svårare att kunna dra nytta av de sociala energi som alstras när människor ser varandra, delar uppmärksamhet och intuitivt kan agera samordnat.

Även om de renodlat digitala tjänsterna erbjuder många visuella finesser så ser inte deltagarna varandra medan de visualiserar. Man får hålla till goda med att höra varandras röster och se pekare röra sig på den digitala ytan för att kommunicera med varandra. Just denna begränsning (bara höra varandras röster och få väldigt få visuella signaler) används faktiskt ofta i utbildningar för att påvisa hur svårt det är att kommunicera med hög kvalitet med en så liten ”kommunikativ bandbredd”.

Det är också ganska svårt för deltagarna att få en överblick och uppfatta mönster i all information på en platt digital yta, speciellt när olika individer har olika zoomnivåer på sina mobiler/plattor/datorer – och dessutom är olika vana/duktiga att använda verktygen – när man i uppmärksamheten ska röra sig mellan olika detaljnivåer på den digitala ytan.

Ytterligare en försvårande omständighet i det gemensamma kunskapandet är att det blir svårare för deltagarna att intuitivt agera samordnat när man behöver fokusera på olika aspekter eller pendla mellan helhet och detaljer.

Med en renodlat digital visualiseringsyta så får man helt enkelt sällan tillgång till den sociala energi som kan uppstå i en grupp människor som ser varandra, kan dela uppmärksamhet och intuitivt agera samordnat i tolkningen av all information man har framför sig.

Vad har vi då för lösning för att man – innan virtual reality-tekniken har slagit igenom i full skala – ska kunna få tillgång till mer av den sociala energin även om de flesta deltar digitalt?

Det vi har testat är att använda det vi kallar hybridpar/team under aktiviteterna där de som är fysiskt på plats agerar i ”tandem” med en eller flera av de digitala deltagare.

Den som är fysiskt i rummet har varsin mobil/platta som visar alla fysiska ytor (bord/vägg/golv) som används för visualisering och låter samtidigt sina egna armar och ben ”användas” även av den/de som hen är hybridsammankopplad med. På så sätt kan alltså de digitala deltagarna ”sträcka sig in” i det fysiska rummet och bokstavligen bidra och bearbeta informationen som finns där.

I själva upplägget av aktiviteten byter man mellan kommunikation i hybridpar/team och kommunikation i helgrupp för att skapa en känsla av starkare samhörighet. erbjuda överblick av helheten och styra den gemensamma uppmärksamheten på olika aspekter.

Till detta med hybridpar/team så lägger vi till att vi pendlar mellan fysisk och digital representation för att kunna dra nytta av det bästa av båda formaten. Det handlar om att använda fotografering, skärmar, projiceringar och andra enkla sätt för att kunna skapa visuella överlappningar och därmed erbjuda visuella hybridytor i en mix av fysisk och digital information.

Våra tester visar att det uppstår flera positiva följdeffekter av detta arbetssätt som är svåra att uppnå oavsett om man arbetar renodlat fysiskt eller renodlat digitalt. Exempelvis så blir det lättare för fler personligheter att komma till sin rätt (introvert/extrovert, impulsiv/eftertänksam, kreativ/analytisk m fl) när man använder hybridpar/team och visuella hybridytor.

Vi har också upptäckt att man får mer tid till både socialt utbyte och till själva sakfrågorna när mer tid finns till förfogande till värdehöjande saker i själva aktiviteten. Detta beror mycket på att man kan undvika onödiga tidsförbrukning som ofta uppstår som effekter av aktiviteter som är renodlat fysiska (restider, tröghet i övergångar mellan moment) eller digitala (teknikovana, ofokus och låg energi).

Så, vi har goda nyheter. Man kan sträcka sig in i det fysiska rummet från sin digitala närvaro och dra nytta av den sociala energin!


;