Fler och fler aktörer bygger upp och erbjuder digitala studios som mer eller mindre liknar traditionella TV-studios. Här är syftet att det just ska kännas som TV-produktioner med lite högre kvalitet när man genomför föreläsningar, seminarier, panelsamtal och andra aktiviteter där man sänder till en större grupp. Man bygger in enklare interaktioner i sina aktiviteter genom att man kan skriva till varandra i en chatt, svara på enkätfrågor och ställa frågor till de som syns i bild via att skriva till programledare/moderatorer.
Inom RangeMaker så vill vi komplettera dessa TV-liknande aktiviteter genom att hjälpa våra uppdragsgivare att snabbt sätta upp fygitala* studios på nästan vilken plats som helst. Vi tar helt enkelt med oss en väska med smarta prylar och bygger upp studion där det behövs. *Fygitalt = mix av fysiskt och digitalt
Syftet att erbjuda förutsättningar för en mycket mer involverande interaktion över geografiska avstånd med en hög ”social bandbredd”. Oavsett om man deltar fysiskt eller virtuellt så ska man få en känsla av att vara med i aktiviterna på liknande villkor. Man ska också kunna undvika långa stillasittande sessioner framför skärmar och istället kunna jobba mycket mer visuellt och variationsrikt när man interagerar med varandra.
Och tekniken i våra fygitala studios blir nu allt mer mångfacetterad och det ställe krav på vår förmåga att ständigt testa hur man bäst kopplar ihop och använder alla saker. Och här spelar vårt sätt att skaffa saker till studion en stor roll.
Istället för att vid samma tillfälle köpa en massa olika prylar så har vi istället arbetat mer efterfrågestyrt. När vi behöver en ny typ av mobil mikrofon så har vi letat efter en bra och prisvärd sådan och sedan anskaffat den. Samma sak när det gäller externa kameror, stativ till mobiler/plattor, olika typer av smidiga ljuskällor m fl. Fördelen med detta arbetssätt är att vi skapar en mer ”modulär” struktur (likt lego med ömsesidiga passformer) där vi snabbt kan byta ut olika komponenter (byggstenar) och dessutom skala upp och skala ner kapaciteten utan att dra på oss större fasta kostnader.
Den stora utmaningen är förstås att snabbt och säkert kunna koppla ihop alla delarna och sedan få den funktionalitet vi vill ha när vi kopplar den fygitala studion mot olika digitala mötestjänster (oftast Zoom, Teams eller Google Meet). Här handlar det bl a om att hantera en mångfald av fysiska gränssnitt, mjukvaror och operativsystem – inte minst olika typer av in och utgångar – på de olika enheterna, Vi stöter också ofta (och oväntat) på olika inbyggda begränsningar när det gäller exempelvis kapaciteter och volymer (t ex max två enheter kan använda denna blåtandskoppling samtidigt)
Vårt sätt att inte bli rädda för komplexiteten (lätt hänt att man blir orolig och börjar skruva fast saker i golv/väggar och med varandra för att de ska kännas tryggare att de fungerar tillsammans) är att ständigt genomföra olika tester.
– Vad händer om vi använder den mikrofonen tillsammans med den typen av mobil samtidigt som vi rör oss kring i en fysisk miljö med denna typ av uppkoppling? Blir det någon skillnad om vi byter mikrofon och/eller mobil?
– Vad krävs för att vi ska kunna ha flera ljudkällor och parallella samtal i samma rum (som alltså är en mix av fysiskt och digitalt) utan att det blir rundgång på ljudet?
– Hur fungerar det att använda flera olika ljuskällor om man vill få både individer och bordsyta/vägg att synas samtidigt i en digital bild?
– Hur kan vi minska antalet elsladdar och ändå leda fram tillräckligt med el till de olika typer av enheter när batterier inte räcker till?
Och lärdomarna från dessa tester försöker vi koka ner till vägledande tumregler. Vi skapar förstås checklistor men vi märker att det är tumregler av typen ”för att få x så är det bra att först göra y och sedan z” som är lättast att använda.
Och nu går vi in i en ny testfas. Nu handlar det om att bli ännu bättre på att snabbanpassa en fygital studio till olika typer av interaktiva processer, t ex vid projektplanering eller vid mobila studiebesök på olika geografiska platser. Här handlar det mycket om att testa fram olika tillvägagångssätt som hjälper oss att göra mer rätt.
Som vi ser det så är det förmågan att ”testa och lära” som är den kritiska när man ska lära sig att hantera komplexa system i olika miljöer och förutsättningar. Och den förmågan fortsätter vi att utveckla.
Och så ska vi skaffa några fler boxar för förvaringen av alla prylar. Blir ju lättare att hitta det man har tillgång till om man sorterar sakerna i olika kategorier. Även här har vi några olika idéer som vi vill testa.
